sjuttonutanmamma

När jag hade bott hos min familj i cirka 2år (tror jag ) så fick jag ett raskande samtal från min moster. Då ringde min moster och sa att min mormor var allvarligt sjuk och låg på karolinska som ligger i sthlm innerstad typ. Jag fick panik visste inte vad jag skulle göra jag märkte att någonting var väldigt väldigt fel och åkte genast hem till min moster som sedan åkte med mig till karolinska om jag inte minns fel för jag har sådana minnesluckor hatar när mina familje medlemmar dör eller blir sjuka. När vi kom upp så var inte ens min mormor vaken hon låg i respirator. Flera dagar gick och jag bodde hos min moster för att kunna ta mig till min mormor varenda dag. Hennes hjärna hade då förvandlats till en ocean av gegga. Men jag ville inte inse att hon skulle dö så jag fortsatte åka upp varenda dag sjöng för henne prata med henne och talade om för henne hur mycket jag älskade henne. Jag vet att hon hörde mig , det kom tårar rinnades ner för hennes kind. Och det var då jag förstördes som mest jag va inte vaken mitt liv hade tagit slut så känndes det. Vi alla åkte upp min morbror hans fru barnen min moster paula och jolle. ALLA OCH DÅ MENAR JAG ALLA ville och förvantade sig att hon skulle vakna. Men så vart det ju inte alls! Några dagar senare förklarade läkarna att massa centraler i hjärnan inte fungerade. Då förstod jag att hennes tid som ängel på jorden skulle förflytta sig genom den långa mörka tunneln med det ljuset slutet upp i det fria i det blåa. Kvällen började närma sig och jag satt inne hos henne aparaten tjöt när bara jag var där och strecket vart rakt på kurv monitorn. Jag sprang ut efter moster och hon kom in och mormor hade då dött undertiden jag suttit där. Kan ni fatta det jag satt både brevid min mamma och min mormor när dom dog...Dem personerna som betydde mest för mig och som betyder... FAN FAN FAN... Jag fick panik sprang ut visste inte vart jag skulel ta vägen personalen efter mig dom fick ordagrant släpa mig in för jag kunde inte gå hela kroppen kändes som om jag hade förlorat allt och det var ju precis det jag hade gjort...